norskmango

Förstår inte varför katten ålar sig ur min famn när jag vill gosa. Kan han inte tajma sitt goshumör efter mitt?

Nu kommer jag julpausa bloggen i några dagar.

God jul till er alla - låt frosseriet börja

Varför måste vi alltid göra saker för vår egen skull?
Jag vill tro att allt som sker har en mening och en tid, även om vi inte kan se det just nu. Att vi lär oss av allt som sker, och det vi är med om sker för att vi ska lära oss av det. T.ex. för någon som har det jobbigt,eller någon som stöttar någon som har det jobbigt tror jag att det sker för en anledning - att vi ska lära sig något, att det är meningen att vi ska ta till oss något av situationen för att utvecklas (i detta livet eller i nästa), samt att vi faktiskt kanske måste offra oss själva för att hjälpa någon annan. Ordet "offer" är stämplat som något negativt. Det är en sak att vara ett offer, vilket alltför många tar till sig alltför enkelt, och att vara självuppoffrande för någon annan som behöver dig. Varför är det fult? Det är modernt att slåss för sin egen sak, strida för sig själv, för sin självutveckling. Men vi behöver ju hjälpas åt. Jag mår bra av att hjälpa andra. Karma. Balansen mellan att hjälpa andra utan att förlora sig själv är viktig att uppehålla, men jag tror att det kan vara nyttigt att åsidosätta sig själv ibland för att stötta och underlätta för någon annan. Om jag är stark, trygg och i balans förlorar jag inte mig själv. Om jag är stark, trygg och i balans kan jag hjälpa. Paulo Coehlo skriver "Smärtan är ingenting i jämförelse med glädjen i plikten". Där har vi ett annat ord med negativ klang, "plikt". Men för mig blir det citatet talande för vikten att hjälpa någon, och hur det ger mig tillbaka glädje om jag klarar av att åsidosätta min egoistiska smärta. Detta blir till en win win situation. Är plikt något dåligt? Är det dåligt med arbetsmoral, lojalitet och känsla för plikt, proffessionellt som personligt?

Här skulle jag kunna göra en snygg övergång till självuppfyllande profetia, vikten av positivt tänkande och "the Secret" men det tar vi en annan gång. Någon måtta på predikan får det vara!

Igår när vi var ute och gick med jobb kom det en dam och frågade om vi ville komma hem till henne och titta på hennes tomtenissar. Hon hade tydligen 800stk! Deltagarna blev såklart eld och lågor, och det var verkligen tomteland överallt. Det tar henne två veckor att sätta upp allt, och alla nissar har sin plats. Allt är på plats fr.o.m. förste december och sitter uppe till början av januari. Då börjar hon på sina två veckor med att ta ner alla. För deltagarna tror jag detta var veckans höjdpunkt, och det måste vara underbart att vara damens barnbarn. Men visst är det ganska speciellt, och kräver en ganska speciell dam (för att inte tala om äkta make) för att år efter år ta fram 800nissar och sätta dem på rätt plats?

Förresten så är nu Borneo resan betald! Utflykter inplanerade, kartor utskrivna, turistmedicin tagen. Och ja, jag har redan skrivit packlista. Som Sambon sa, jag är störd - gullig, men störd. Men jag tror jag vill ha det så. Det gör mig ingenting.

Bara en vecka kvar på jobb innan juleferie, och den sista veckan ska fyllas med långlunch, thailändsk ljusstöpning, julstädning, grötkokning och tur till byn för att äta en långt efterlängtad lunch på Pepes pizza.

Annat i livet kan inte skrivas om än, måste bearbetas och sättas ord på först. Men tills dess;

Kommer jag någonsin tröttna på Shake it out med Florence + the machine?

I skrivande stund snöar det för första gången i vår by.
Nästan fem veckor senare än i fjor, men det ger hopp om en vit jul även i år.