Avslut
OK, samla krafter för här kommer högtravande ord om tiden i Norge:
Jag har under detta 1år och 8månader upplevt otroligt jobbiga och fantastiska härliga saker. Jag har ibland känt mig oerhört långt bort, och ibland bara runt knuten. Folk i mitt liv har blivit föräldrar, de har blivit sjuka och gått bort, någon har äntligen hittat sin rätta väg i livet, andra har kämpat i motvind. P.g.a. nära människors smärta har jag grubblat över livets väsentligheter, vissa som jag delat med mig här. Jag har en tröst i att livet inte tar slut med sista andetaget, att vi alla är en del av något större och att saker sker för en anledning, som vi inte alltid kan förstå (kanske det inte heller är meningen). Sorgen efter mormor kommer följa mina steg under en lång tid framöver. Men försöker luta mig mot att det var dags för henne, sorgen är min egna personliga förlust, och smärtan som hon fick uppleva i slutet. Smärtan att inte kunna vara där under hennes sista tid tynger mig också, hade så önskat jag kunde hålla henne i handen de sista dagarna men vet att mamma gjorde en fantastisk och viktig insats för mormor den tiden.
Jag har haft möjlighet att läsa distanskurser, lärt mig om anatomi och fysiologi, om motorisk inlärning och dess påverkan vid smärta, samt lärt mig om hinduism och buddhism. Det har båda lärt mig saker men även öppnat dörrar till nya funderingar. Oavsett hur det ligger till med livet, döden och allt därimellan är det viktigt att ta hand om varandra, ta hand om oss själv och moder Natur (ja, jag varnade er - det skulle bli högtravande). Varje människa är lika värd, varje liv är lika värd. Framgång eller kön, styrka eller intelligens, ålder eller längd, värdet är detsamma.
Mitt jobb har gett mig utmaningar på både ett personligt och yrkesmässigt plan, och jag hoppas har lämnat ett avtryck här så att mina kollegor kan jobba vidare på ett så fint sätt de redan gör. Jag är så oerhört nöjd och stolt över att ha jobbat med dessa fantastiska människor som öppnar sina liv och hjärtan för mig. De har lärt mig så mycket.
Även byn och landet har erbjudit utmaningar på många plan, jag har gång på gång tvingats ur min bekvämlighetszon, och överlevt varje utmaning. Vänner och kollegor här kommer att saknas, såsom familj, vänner och kollegor i Malmö varit saknade. Tack vare en uppfinning kallad internet behöver inte fysisk frånvaro vara det samma som total närvaro. Med vissa har jag t.o.m. haft möjlighet att vara mer närvarande, och deltagande i vardag och liv.
Vi har under vår tid här skaffat katt, vi har bott i en fantastisk lägenhet, med fantastisk utsikt och fantastiska möjligheter till tur och promenad. Aldrig igen kommer vi bo såhär, aldrig igen kommer vi ha fjorden som granne, med berg och skog på båda sidor. Det är fantastiskt.
För att summera både tiden här, och bloggen/reseboken finns bara ett uttryck. Det uttryck som återkommit gång efter gång i mina inlägg. Jag är tacksam.
Märkligt
Med ett ben här och ett ben där är den svårt att avgränsa mig och mitt intresse för jobbet. Vardagen här rullar ju på, trots att jag håller på att avsluta så fortsätter ju faktiskt vardagen, märkligt nog, och allt det för med sig. Och det är ju så himla roligt så jag dras ändå med i nya projekt, och pratar fortfarande i termer som "och så kan vi...", " efter sommaren så kan vi prova..." etc. Tja, Men bättre det än att sitta av tiden.
Ett glädjande besked att min ersättare tackat jag till tjänsten, och att hon faktiskt kan börja redan i juni gör att jag lämna med ännu lättare hjärta. En super kompetent och trevlig människa verkar hon vara och jag tror att hon kommer att passa in i teamet like a glove.
Ledig idag. Jobb imorgon. Helg. Jobb mån-tors. Flexledig fredag. Hemflytt lör. Märkligt.
Vem och varför?
Avslutningsmiddag
Nu ät det 2v kvar, packning är påbörjad, intervjuer för min ersättare är avklarade och solen skiner. Nu om någon gång är det viktigt att uppskatta var dag.
Vår katt
Vår katt gillar inte kattgräs, han ratar både färsk fisk och oxkött, han gillar att ligga inne i köksskåpet och se på när jag gör mat. Vår katt ser ut som Matrix när han tokrusar på både soffans rygg och på väggar, han är en snackmoster som får det låta som att världen håller på att gå under, han är världens bästa handbollsmålvakt. Vår katt sover gärna i duschen, men klättrar upp på mitt huvud när han måste duscha, han purrar när han får klorna klippta och han gillar att mysa på tvättmaskinen när den är igång. Vår katt har inte lärt sig att dricka vatten, doppar nosen och gräver i vattnet innan han får till det. Vår katt kan krypa ihop till en liten dunboll och han kan sträcka ut sig till att bli två meter lång, han hälsar alltid kärleksfullt när vi kommer hem och ser efter oss när vi går. Vår katt är en underbart knasig katt, och vi tycker så mycket om honom!
Inget nytt
Så härligt med solen! Verkar som att det snart ska regna på oss, tur är väl det så inte naturen blir alldeles chockad. Har ingen spännande historia att bjuda på, inte heller filsofiska tankar. Ni får hålla till godo med gamla inlägg, kan rekommendera den om Sufiberättelsen - kungen som fick en ring med inskriptionen Även detta är övergående (maj 2011).
På lördag ska jag ha en helt datafri dag, då ska jag vara färdig med min kurs (kryssa fingrarna för tentan imorgon), och därför ska jag dataavvänja mig. Jag gillar att läsa, att lära mig nya saker, att plinka på datan och bläddra i böcker men allt har sin tid och sina glansdagar :).
Återkommer vid senare tidspunkt. När vet jag inte, i hvert fall inte på lördag.
Hemma hemma
För att byta spår helt, en stand up kille igår förde ungefär den här monologen om defibrillatorer - hjärtstartare:
"- And why do they call them defibrillator? Can´t they at least call them defibrillnow? `Cause when I need it I want it NOW, not LATER".
Sara humor :)
Dessutom berättade de på teve idag att någonstans i Sverige har man börjat med After work för pensionister. After WORK. För pensionister. Hur tänkte dem där?
Svårt... nää då
Innan jag somnade igår kväll filosoferade jag om mina tankar efter att ha sett Uppdrag Granskning (om växande nascism och högerextremister). Tyvärr minns jag inte mina tankar, bara att jag var överens med mig själv om att det var väldigt bra tänkt!
Att det ska vara så svårt att leva enkelt, logiskt och naturligt - att ta hand om varandra, visa respekt, nyfikenhet och vara rädd om både sig själv, och varandra... Jag förstår att det finns orättvisor och smärta, men det känns så onödigt. Det är ju så enkelt att vara snäll!
Dalai Lama
their benefits are short-lived. Violence can never bring a lasting and
long term resolution to any problem, because it is unpredictable and for every
problem it seems to solve, others are created. On the other hand,
truth remains constant and will ultimately prevail."
Nytt rekord
Husmortips och tankar
Tips på god variant av guacamole: en mosad avokado, olivolja, himalayasalt, timjan och pressad vitlök.
Och nu när vi är inne på husmortips så har jag upptäckt ett bra recept på ansiktspeeling: lika delar olivolja och honung, lite himalayasalt och socker för att få peelingeffekten. Funkar bra, och luktar gott!
Nu börjar folk fråga mig hur det känns, tiden går ju snabbt o snart ska jag flytta hem (trots att det är 5,6 veckor kvar). Automatiskt svarar jag att det är dubbla känslor, att jag ser fram emot att komma hem till familj, vänner o gamla jobben men samtidigt att jag kommer sakna det jag har nu, allt från jobbet till byn och möjligheten att bo o leva så som vi gör nu. Och så är det ju inte jätteroligt att flytta från min lilla familj, trots att jag vet att vi klarar det. Men jag känner mig också redo för hemflytten. Det känns lagom nu, och nu har det varit planerat så länge att det liksom blivit ett faktum. Om det varit något som kommit hastigt på, något oväntat då hade det säkert känts tyngre och jobbigare, men nu är jag förberedd och klar. Jag känner mig klar. Så kanske det inte är dubbla känslor. Kanske 60-40, eller 70-30.
Milano
Vi hade ca 15 grader med en hel del sol, bodde i lägenhetshotell som var väldigt fräscht. Vi ordnade därför med frukost själva och slapp den italienska kaffe och kaka-frukosten. Köpte med oss en hel del ost och salami hem, mums!
Första dagen var vi på La Scala. Det är helt otroligt magiskt! Jag bara stod och tittade, och tittade och tittade. Och detta var innan föreställningen börjat! Så vackert och utsmyckat. Vi blev följda till vår balkong av en man i svart med stor guldkedja, han låste upp dörren för oss in till vår balkong. Kände oss som kungliga! Föreställningen var en dansföreställning om olika perioder i en ung kvinnas liv. Trots sång på italienska som vi inte förstod något av, var även föreställningen fantastisk. Efteråt, på väg till hotellet, tog sambon är glass. Hemmagjord italiensk glass. Det såg väldigt gott ut.
Nästa dagen passade vi på att turista runt, innan vi begav oss till San Siro. Milano är en stad där det byggs mycket, höghus efter höghus är på väg uppåt. Det moderna Milano blandas med byggnader, slott och ruiner från gamla dagar, och därimellan finns china town, "soho" etc., så det finns verkligen något för alla. Trots det måste jag säga att Florens fortfarande är min favorit av de italienska storstäder vi varit i.
San Siro var ju såklart en upplevelse i sig själv, zoomade in på Zlatan när han värmde upp, tog bilder på svenska flaggan på läktaren och kände mig väldigt "jag gillar fotboll och speciellt Zlatan"-ig, vilket är oerhört ovanligt för mig. Publiken är så himla intressant att titta på, så det var svårt att följa med på matchen. Men det var nog tur det, för trots Zlatans mål (vi e från samma stad!) förlorade dem.
Den kvällen åt vi middag på en familjerestaurang som från gatan bara såg ut som ett hål i väggen. Sambon tyckte det "kändes rätt" så vi gick in, och rätt var det! Maten var suverän, och stämningen i restaurangen var så skön med blandning av stammisar och turister.
Sista dagen hann vi med sista turistrundan och lunch på ekoställe (jättegott som Mat Tina hade sagt), innan vi begav oss hem till vår älskade katt (som för övrig var tok-kelen, verkade som att han var lika gald att se oss som vi var att se honom).
Utvalda bilder finns på FB.
Nedtrappning
Innan dess är det påskresa till Milano, studier, framtidsplanering o annat roligt som kommer ta upp mig tid.
Jag kommer skriva här fler gånger innan jag avslutar bloggen. Men nu börjar nedtrappningen.
Lyckan av att mästra
En härlig tur i dag igen med jobb, fantastiskt väder för att rumla runt i skogen. Nu efteråt luktar hela jag bål (var går gränsen mellan att lukta och att stinka?), och har sockar och skor som är fullständigt genomvåta (vem kunde ana att det skulle vara vått i skogen efter det att snön precis smält bort...?), men hjärtat är fullt av stolhet över deltagarna som mött sina farhågor och mästrat dem! Det är så fint att höra dem pusha varandra, kom igen, du klarar det, det är ingen fara. Speciellt för en tjej som grät och skakade av rädsla för att ta sig framåt klättrandes genom skogens branta backar. Hon fick stöttning av både personal och deltagare, väl på toppen skrattade hon med leende från öra till öra och sa att hon var stolt över sig själv. Fantamej bra gjort!
Visst satte vi oss på rumpan emellanåt, vissa var det någon som tappade skon och trampade rakt ner i leran, men vad gör väl det när lyckan att ta sig till toppen är så fullständig?!
Privat så knackar framtiden på dörren, tankar som länge varit drömmar börjar sakta närma till verkligheten. Passande nog startar min kurs idag. En bra hjälp för att fortsätta hålla fokus på här och nu.
Gleder meg!
Tro
Det var i ett sammanhang där hon lite ifrågasatte sig själv gällande framtid, jobb, vad vill jag göra när jag blir stor-frågor, så uttrycket var förståeligt ut hennes perspektiv då hon hellre ville veta och ta tag i förändringen.
Men...
Det är viktigt att tro. Jag tycker om att tro. Tror på medmänsklighet, på Moder natur, på kärlek, på att allt ordnar sig, på framtiden, på oss, på att allt händer för en anledning. Tycker också om att tro i den meningen att jag inte vet, att jag funderar, tänker, grubblar, vänder o vrider.
Att tro. Att hoppas. Att önska. Att vilja.
Då blir det bra.
