Lyckan av att mästra
En härlig tur i dag igen med jobb, fantastiskt väder för att rumla runt i skogen. Nu efteråt luktar hela jag bål (var går gränsen mellan att lukta och att stinka?), och har sockar och skor som är fullständigt genomvåta (vem kunde ana att det skulle vara vått i skogen efter det att snön precis smält bort...?), men hjärtat är fullt av stolhet över deltagarna som mött sina farhågor och mästrat dem! Det är så fint att höra dem pusha varandra, kom igen, du klarar det, det är ingen fara. Speciellt för en tjej som grät och skakade av rädsla för att ta sig framåt klättrandes genom skogens branta backar. Hon fick stöttning av både personal och deltagare, väl på toppen skrattade hon med leende från öra till öra och sa att hon var stolt över sig själv. Fantamej bra gjort!
Visst satte vi oss på rumpan emellanåt, vissa var det någon som tappade skon och trampade rakt ner i leran, men vad gör väl det när lyckan att ta sig till toppen är så fullständig?!
Privat så knackar framtiden på dörren, tankar som länge varit drömmar börjar sakta närma till verkligheten. Passande nog startar min kurs idag. En bra hjälp för att fortsätta hålla fokus på här och nu.
Gleder meg!
