Malkvarn
Tidigare har jag skrivit att man i norsk TV visar två svenska tv-program, Ullared och Sverige värsta bilförare. Dvs ren förnedringstv. Nu har man även börjat sända Hollywood fruar... Bilden av svenskar förhöjs till nya höjder.
Huffa meg...
Nu sätter jag mig själv på en pinne och riskerar att upprepa mig men nu händer det massa grejor på jobb - samarbeten till höger och vänster, med allt från fysiska krävande jobb till att få jobba med att hjälpa andra människor (vilket jag tror jag betyda mycket för en person med funktionshinder och varit van vid att vara på andra sidan av den typ av relationer) och en hög med kreativa uppgifter. Saker tar tid, speciellt när man jobbar i kommunen och speciellt i vår kommun, men det tror jag inte bara är för ondo. Vi får tid att känna oss för, och hitta det som fungerar. Mitt arbete innefatta mycket frihet, vi har stora friheter att egentligen göra vad vi vill med arbetsdagen. Vår arbetsplats är inte en lagstadgad rättighet som i Sverige, vilket gör att regleringen och bestämmelserna runt aktivitetssenter ser annorlunda ut. Men med den friheten är inte bara positiv. Ibland kan jag sakna en fast ram, gör så här, först det sen det och sen är du färdig. Då har du gjort ett bra jobb och du kan gå hem nöjd.
Men nej. Inte skulle det passa mig i längden. Friheten är helt fantastisk, ansvaret som följer med det axlar jag (tycker jag själv) och bygger upp de ramar som behövs för att kunna vara flexibel och kreativ inom de ramarna.
Självständighet, delaktighet, trygghet, och ha roligt - det är genom detta vi bygger upp våra ramar. Låter klyschigt och kanske t.o.m. lite stelt men trots det är lika viktigt. Att få möjlighet att vara så självständig man kan både i sina uppgifter men även i sin känsla och tanke om sig själv som individ, och delaktig på lika villkor i samhället och arbetsplatsen, att känna sig trygg på sin arbetsplats, sina arbetskollegor och sina arbetsuppgifter - och ha roligt - är inte det viktigt för oss alla?
Förra veckan var jag på "fagdag" på en gymnasie särskola, lyssnade på föreläsningar, klämde och kände på hjälpmedel och gick runt i deras lokaler däribland sinnesrummen. Jag kände mig som hemma! Gick och mös hela dagen. Det var en perfekt blandning av mina jobbfavoriter, snoezelen, hjälpmedel, kommunikation, samspel och samtidigt sitta och höra på inspirerande kloka människor.
Nu började sambon sniffa i luften. Min frågande blick fick honom till att fråga om jag kände att det luktade något. Jag började också sniffa i luften men utan framgång. Nej, jag kände ingenting. Sambon fortsatte och sniffa, och sa: Jo, pepparkakor.
Är det självuppfyllande profetia? En önskan efter jul, eller iaf allt gott som hör till? Och visst är det inte så märkligt, när affärerna säljer pepparkakor, julemarsipan och julebrus (ja, vi bor ju i Norge).
Julfrågan är svårhanterad på jobb, vi började för ca två veckor sedan att producera julpynt som vi ska sälja på marknad i december. Samtidigt ska vi inte prata så mycket om julen för det är så långt kvar och om man inte har tidsuppfattning är det svårt att förstå varför julen inte kommer imorgon, eller imorgon, eller imorgon. Själv känner jag att julen står runt knuten, och jag pratar gärna om julmat, julklappar och julgranen men när det samtalet över kan jag stoppa undan det samtalsämnet för att prata och tänka på annat. Men det är inte lika lätt för alla.
Oj vad jag maler på idag. Nu får det räcka. Återkommer!
Huffa meg...
Nu sätter jag mig själv på en pinne och riskerar att upprepa mig men nu händer det massa grejor på jobb - samarbeten till höger och vänster, med allt från fysiska krävande jobb till att få jobba med att hjälpa andra människor (vilket jag tror jag betyda mycket för en person med funktionshinder och varit van vid att vara på andra sidan av den typ av relationer) och en hög med kreativa uppgifter. Saker tar tid, speciellt när man jobbar i kommunen och speciellt i vår kommun, men det tror jag inte bara är för ondo. Vi får tid att känna oss för, och hitta det som fungerar. Mitt arbete innefatta mycket frihet, vi har stora friheter att egentligen göra vad vi vill med arbetsdagen. Vår arbetsplats är inte en lagstadgad rättighet som i Sverige, vilket gör att regleringen och bestämmelserna runt aktivitetssenter ser annorlunda ut. Men med den friheten är inte bara positiv. Ibland kan jag sakna en fast ram, gör så här, först det sen det och sen är du färdig. Då har du gjort ett bra jobb och du kan gå hem nöjd.
Men nej. Inte skulle det passa mig i längden. Friheten är helt fantastisk, ansvaret som följer med det axlar jag (tycker jag själv) och bygger upp de ramar som behövs för att kunna vara flexibel och kreativ inom de ramarna.
Självständighet, delaktighet, trygghet, och ha roligt - det är genom detta vi bygger upp våra ramar. Låter klyschigt och kanske t.o.m. lite stelt men trots det är lika viktigt. Att få möjlighet att vara så självständig man kan både i sina uppgifter men även i sin känsla och tanke om sig själv som individ, och delaktig på lika villkor i samhället och arbetsplatsen, att känna sig trygg på sin arbetsplats, sina arbetskollegor och sina arbetsuppgifter - och ha roligt - är inte det viktigt för oss alla?
Förra veckan var jag på "fagdag" på en gymnasie särskola, lyssnade på föreläsningar, klämde och kände på hjälpmedel och gick runt i deras lokaler däribland sinnesrummen. Jag kände mig som hemma! Gick och mös hela dagen. Det var en perfekt blandning av mina jobbfavoriter, snoezelen, hjälpmedel, kommunikation, samspel och samtidigt sitta och höra på inspirerande kloka människor.
Nu började sambon sniffa i luften. Min frågande blick fick honom till att fråga om jag kände att det luktade något. Jag började också sniffa i luften men utan framgång. Nej, jag kände ingenting. Sambon fortsatte och sniffa, och sa: Jo, pepparkakor.
Är det självuppfyllande profetia? En önskan efter jul, eller iaf allt gott som hör till? Och visst är det inte så märkligt, när affärerna säljer pepparkakor, julemarsipan och julebrus (ja, vi bor ju i Norge).
Julfrågan är svårhanterad på jobb, vi började för ca två veckor sedan att producera julpynt som vi ska sälja på marknad i december. Samtidigt ska vi inte prata så mycket om julen för det är så långt kvar och om man inte har tidsuppfattning är det svårt att förstå varför julen inte kommer imorgon, eller imorgon, eller imorgon. Själv känner jag att julen står runt knuten, och jag pratar gärna om julmat, julklappar och julgranen men när det samtalet över kan jag stoppa undan det samtalsämnet för att prata och tänka på annat. Men det är inte lika lätt för alla.
Oj vad jag maler på idag. Nu får det räcka. Återkommer!
Lånade ord
Lyssna nu: Allting är inte ingenting. Allting är. Inte ingenting, inte allting. Livet är inte meningslöst. Livet är inte heller meningsfullt i sig själv. Livet är och det räcker. I alla fall som en utgångspunkt. I alla fall som en början. Livet är. Väntar på att tas i anspråk. Fyllas med innehåll, kanske med mening.
...
Döden gör inte livet meningslöst. Döden innebär att mitt liv är begränsat. Därför måste jag ta vara på det. Göra det gott. Leva gott. Livet kan vara gott. Är det sant? Kanske. Kanske är idén om det goda livet inte en fråga om sant eller falskt (även om många har falska föreställningar om vad detta goda liv innebär) utan snarare en fråga om autenticitet. Att leva autentiskt. Att vara sig själv. Att vara sann. Att vara den människa man vill vara. Att leva väl.
Stora och viktiga ord av Ann Heberlein, "Ett gott liv".
...
Döden gör inte livet meningslöst. Döden innebär att mitt liv är begränsat. Därför måste jag ta vara på det. Göra det gott. Leva gott. Livet kan vara gott. Är det sant? Kanske. Kanske är idén om det goda livet inte en fråga om sant eller falskt (även om många har falska föreställningar om vad detta goda liv innebär) utan snarare en fråga om autenticitet. Att leva autentiskt. Att vara sig själv. Att vara sann. Att vara den människa man vill vara. Att leva väl.
Stora och viktiga ord av Ann Heberlein, "Ett gott liv".
Kalv
Efter två dagar med smällande huvudvärk och biverkningar av smärtstillande tabletter ser jag fram emot ordentligt med fredagsmys - med tända ljus och nyinförskaffat kalvkött. Vi (hrm.. ja ok sambon) har hämtat en låda med ekologiskt kalvkött från grannbyn.
Garanterat utan tillsatta medel som antibiotika och växthormon, och utan tillsatt salt, socker eller utspätt med vatten. Djuren har levt fritt tillsammans med sina mammor och fått äta kvalitetsmat, och dött respektfullt. Ska man äta kött så är det väl så är det ska vara, om man då inte är bonde själv förstås men det alternativet lockar inte.
För många olika anledningar är jag inte förtjust i att äta kött (har säkert skrivit om det tidigare) och det är allt från etiska skäl som alla individers rätt till att leva ett full gott liv utan lidande, till att det kostar mer att framställa kött, och de river ner naturen för att driva fram djur där till folket i väst, till att det faktiskt rent fysiogiskt inte är bra att äta för mycket kött.
Men ikväll ser jag fram emot det. Med mycket vitlök. Och timjan. Och grönsaker. Gott samvete smakar mumma!
Garanterat utan tillsatta medel som antibiotika och växthormon, och utan tillsatt salt, socker eller utspätt med vatten. Djuren har levt fritt tillsammans med sina mammor och fått äta kvalitetsmat, och dött respektfullt. Ska man äta kött så är det väl så är det ska vara, om man då inte är bonde själv förstås men det alternativet lockar inte.
För många olika anledningar är jag inte förtjust i att äta kött (har säkert skrivit om det tidigare) och det är allt från etiska skäl som alla individers rätt till att leva ett full gott liv utan lidande, till att det kostar mer att framställa kött, och de river ner naturen för att driva fram djur där till folket i väst, till att det faktiskt rent fysiogiskt inte är bra att äta för mycket kött.
Men ikväll ser jag fram emot det. Med mycket vitlök. Och timjan. Och grönsaker. Gott samvete smakar mumma!
Hjärtat
Bra
Pratat med mamma och mormor idag.
Fått mail av gravid vän idag.
Pratat med sjuk vän som är på bättringsvägen idag.
En bra fredag idag.
Fått mail av gravid vän idag.
Pratat med sjuk vän som är på bättringsvägen idag.
En bra fredag idag.
Blommor, lillhjärnan och grillade mackor
Snart är det fast personal på jobb. Eller ja, inom en överskådlig framtid iaf. Det är bra. Skönt! Spännande också med nya deltagare som är på väg in, nya samarbeten som är på gång som för med sig nya aktiviteter och uppgifter. Jag ska också snart kunna, förhoppningsvis, börja införa mer hjälpmedel på jobbet - grunder börjar falla på plats och det blir dags för nästa steg med verksamheten.
Idag var vi på tur, nådde inte målet för vi insåg att det var lite väl långt, så väl efter ca 2timmars promenad i solsken och höstfärger satte vi oss ner, ordnade med bål och grillade ostmackor och marshmellows (eller hur var det nu man stavade det mamma?).
Kanske skrivit om det tidigare, men det verkar som att det går att kombinera de tre kurserna jag valt att läsa. Den första är redan inne på uppgift 3 av 5, den andre har precis börjat kicka igång och den tredje startar i november. Har intalat mig själv att jag bara kan hoppa av om det blir för mycket, och att eftersom jag bara läser för min egen skull kan jag välja själv om jag vill/orkar läsa alla tre. Däremot inser jag nu att det kommer bli en stor mental prövning om det skulle visa sig att jag måste hoppa av en kurs. Det går emot allt som ligger i storhjärnan, lillhjärnan och långt ner i ryggmärgen. Jäkla föräldrar alltså, som uppfostrat en till en plikttrogen människa med stor drivkraft till att fullfölja saker.
Ikväll fick jag fina blommor av min sambo, bara för att han kände för det. Det är små mörkrosa rosor, med vinröda stjälkar och ljusgröna blad. Han är bra han!
Tyvärr verkar min hortensia inte alls tycka om att flytta inomhus, den börjar sakta tappa sina blommor. Men vad gör det, man kan ju inte få allt! Bara ett tecken på livets cykel. Jag är så glad och tacksam för allt i mitt liv, från nya rosor till vänner och familj till tak över huvudet och att det står mig fritt att röra mig hur jag vill, både ur fysiologiskt, mentalt och samhällsmässigt perspektiv. Om inte tidigare så står det mig klart att Livet är en gåva. Allt liv måste respekteras, accepteras och uppskattas. Det är en tanke som är viktig för mig, likasom att inte döma (det är inte upp till oss att göra det, har ni inte sett Sagan om ringen?), och att försöka lita på att saker sker för en anledning. Fina ord, som är svåra att omsätta i verkligheten. Men därmed inte sagt att vi inte ska göra det. Jag är medveten, och vet vad jag tycker är viktigt i mitt liv. Det är första steget.
Varje dag är en möjlighet att göra något bra. Något bra för sig själv, och något bra för någon annan.
Idag var vi på tur, nådde inte målet för vi insåg att det var lite väl långt, så väl efter ca 2timmars promenad i solsken och höstfärger satte vi oss ner, ordnade med bål och grillade ostmackor och marshmellows (eller hur var det nu man stavade det mamma?).
Kanske skrivit om det tidigare, men det verkar som att det går att kombinera de tre kurserna jag valt att läsa. Den första är redan inne på uppgift 3 av 5, den andre har precis börjat kicka igång och den tredje startar i november. Har intalat mig själv att jag bara kan hoppa av om det blir för mycket, och att eftersom jag bara läser för min egen skull kan jag välja själv om jag vill/orkar läsa alla tre. Däremot inser jag nu att det kommer bli en stor mental prövning om det skulle visa sig att jag måste hoppa av en kurs. Det går emot allt som ligger i storhjärnan, lillhjärnan och långt ner i ryggmärgen. Jäkla föräldrar alltså, som uppfostrat en till en plikttrogen människa med stor drivkraft till att fullfölja saker.
Ikväll fick jag fina blommor av min sambo, bara för att han kände för det. Det är små mörkrosa rosor, med vinröda stjälkar och ljusgröna blad. Han är bra han!
Tyvärr verkar min hortensia inte alls tycka om att flytta inomhus, den börjar sakta tappa sina blommor. Men vad gör det, man kan ju inte få allt! Bara ett tecken på livets cykel. Jag är så glad och tacksam för allt i mitt liv, från nya rosor till vänner och familj till tak över huvudet och att det står mig fritt att röra mig hur jag vill, både ur fysiologiskt, mentalt och samhällsmässigt perspektiv. Om inte tidigare så står det mig klart att Livet är en gåva. Allt liv måste respekteras, accepteras och uppskattas. Det är en tanke som är viktig för mig, likasom att inte döma (det är inte upp till oss att göra det, har ni inte sett Sagan om ringen?), och att försöka lita på att saker sker för en anledning. Fina ord, som är svåra att omsätta i verkligheten. Men därmed inte sagt att vi inte ska göra det. Jag är medveten, och vet vad jag tycker är viktigt i mitt liv. Det är första steget.
Varje dag är en möjlighet att göra något bra. Något bra för sig själv, och något bra för någon annan.
Taina
Ikvällens Vem vet mest? deltog en kvinna som hette Taina. Fint namn, men lite komiskt för det låter ungefär som om man försöker säga Tina på väldigt bred skånska - extra roligt om du säger det flera gånger efter varandra. Prova!
Taina
Taina
Taina
Taina
Taina
:)
Taina
Taina
Taina
Taina
Taina
:)
Inte mycket
Dagen har gott i positivitetens tecken. Sorterat papper, bakat energibars, pluggat (lite, men dock), gått hösttur och tvättat. Jag kan också berätta att det äntligen verkar vara klart med mina kollegor, så nu ska det bli fast personal på jobb. Härligt! Låter kanske inte som en höjdar söndag men det känns väldigt skönt. Nära vänner har det tungt just nu, och då är det som att enkla saker i vardagen blir mer värdefulla.
Nähä, jaha, det var det tomt. Eller ja, egentligen inte för mycket snurrar i bollen men inget som vill sätta sig på pränt (heter det så?). Tack och hej leverpastej
Nähä, jaha, det var det tomt. Eller ja, egentligen inte för mycket snurrar i bollen men inget som vill sätta sig på pränt (heter det så?). Tack och hej leverpastej
Tanke
Tänker på er som har det svårt. Ni som kämpar i motvind, och som har ont i hjärtat. Trots att jag är långt bort är jag nära, tänker mycket på er.
Kram
Kram
